lördag 20 februari 2016

Svaga elever

Har sett begreppet svaga elever många gånger men aldrig reflekterat över hur vanemässigt det används och vad det gör med hur vi uppfattar våra barn.

Hos ett svagt barn finns problemen inuti barnet, det är barnets fel, det kommer aldrig att kunna bli starkt om det själv inte vill. Jag som pedagog har ingen roll i det hela.

Varför pratar vi inte om svaga pedagoger istället? Pedagoger som inte kan anpassa inlärningstillfällena efter individen som står framför dem. Ingen individ är svag om förutsättningarna och utmaningarna är de rätta.

lördag 5 december 2015

Engagemang - Skaparglädje - Yrkesstolthet

Engagemang. 

Skaparglädje. 

Yrkesstolthet. 

Det finns säkert många fler ord för att beskriva förskollärare och förskolläraryrket men jag har valt att fokusera på dessa tre just för tillfället. Varför då frågar du dig. Svaret till det är Bob Ross, en man som är känd för sina instruktionsfilmer i hur man målar med hans speciella vått-i-vått-teknik.

Men, det är inte för målningen jag har valt honom som en inspiration. Bob Ross började sin yrkeskarriär som militär och var tränings-sergeant i amerikanska flygvapnet, ni vet en sån där som skriker på rekryterna i alla amerikanska militärfilmer. Det han tog med sig av det var att han aldrig mer ville skrika på människor, vara elak eller arg, utan ville göra människor lyckliga. "The Joy of Painting" var hans bidrag till detta.

Titta på videon nedan. Tänk på vad som sägs. Han pratar hela tiden och beskriver det han gör, han ger oss ett språk, ett tankesätt. Allt utöver tekniken som han beskriver.
"Cause everybody needs a friend." 
"Happy little clouds floating up here." 
"We don't make mistakes, just happy little accidents."

Bob Ross gick ur världen alldeles för tidigt men när man ser hans videor så kan man se, och nästan ta på, de tre orden jag inledde med. 
Engagemang. Skaparglädje. Yrkesstolthet.

Kan vi se på förskolläraryrket och vår roll på samma sätt som Bob Ross ser på målning så har vi, i min mening, kommit långt.


https://www.youtube.com/user/BobRossInc

måndag 30 mars 2015

Fula små kycklingar

Får jag se en enda vuxengjord påskkyckling som barnen själva har gjort (de höll ju i saxen/de målade på den/de höll i limmet/de var i samma rum) så skriker jag högt!

Varför är fula gulmålade toalettrullar med fula gula flirtkulor på toppen med ditklistrade fjädrar och brandgula pappersnäbbar en påsktradition? Finns det inga bättre sätt att visa att vi har påsk och vilka traditioner vi har kring det? Vad sägs om att ta med barnen i arbetet?

Eller i alla fall vara ärliga med att det är vuxengjort. Kan vara bra pyssel i personalrummet, gör en till varje barn och sätt sedan på deras hyllor och önska glad påsk från förskolan.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

fredag 20 mars 2015

Glöm inte lämna kvar barnen!

-"Nu är det städdags så det är rent och fint och inbjudande till lek i eftermiddag/imorgon/på måndag!"

Inför vårt stundande nybygge var vi på studiebesök i en annan kommun igår eftermiddag. En fantastisk förskola med vackra miljöer och inbjudande material som var lustfyllt presenterat överallt. Nästan. 

På en avdelning var det perfekt iordningställt. Alla saker var tillbakaplockade till sin plats. Golvet var renplockat. Det fanns en uppsjö av material tillgängligt i hyllor, skåp och lådor. Men avdelningen  kändes ogästvänlig, oinbjudande och tråkig i jämförelse med allt det andra vi såg. Hur kom det sig? 

Efter en natts tankar och morgonens stora kopp kaffe snurrade det till. Det var ju inte bara materialet som var bortplockat (iordningställt?) från avdelningen, det var ju barnen som var bortstädade. På de andra avdelningarna där vi hade studiebesök var det processer som var igång, pågående. Barns processer. Barns tankar. Barns skapande. På den rena, fina avdelningen fanns inte detta alls. Det var en miljö där barn kunde få vistas, men inte på sina egna villkor, utan på våra villkor.

Så när ni idag städar och plockar iordning era avdelningar och gemensamma ytor. Glöm inte att lämna kvar barnen!

måndag 16 mars 2015

Dags att döda kreativiteten för gott

Jag har förmånen att arbeta som pedagogista (terrorista?) i en hel kommun där jag kan utmana och problematisera mångt och mycket för väldigt många pedagoger. För ett tag sedan var jag i ett arbetslag som arbetar med bl a exotiska djur som barnen fick forska kring. Forskningen skedde genom att pedagogen gick till wikipedia och läste upp det som stod kring det intressanta djuret och barnet återberättade det som det upplevde som viktigt. 

Min fråga blev direkt hur mycket kreativitet som vi dödar genom ett sådant förfarande, hur mycket ökar vi intresset för djuret och vad får barnen egentligen med sig?

Jag tror att fakta kan döda kreativiteten för gott kring ett ämne. Varför behöver jag ens fundera på saker och ting när jag direkt kan googla/wikipediasöka på det jag funderar kring och få ett svar. Visar vi barnen att det som de funderar på finns en knapptryckning bort i någon annans hjärna?

Att istället kunna ställa den klassiska motfrågan -"Vad tror du själv?" eller -"Hur tänker du nu?" eller -"Det låter spännande, berätta!" när vi möts av en fundering istället för att ta fram dator/surfplatta/telefon och hitta ett korrekt svar, det tror jag göder kreativiteten och uppmanar barnen att själva tänka och utmana sina egna tankar. Ifrågasätta, inte lyda/acceptera blint. 

Det kräver en pedagog som är van att ställa frågor istället för att komma med svar och det är inte alltid lätt. Vi faller lätt in i det som vi själva upplevt, dvs att läraren (eller föräldern) sitter inne med alla svar eller ska ta reda på dem (i alla fall de som är av min generation).

Jag är otroligt tacksam för de pedagoger jag möter som låter mig utmana dem på varför och hur de gör saker. Ibland går jag långt, väldigt långt i mina resonemang, tankar och slutsatser. Linda Linder skrev någon gång att pedagogistan gör för pedagogerna det pedagogerna gör för barnen, ser min process och utmanar mina tankar (fritt ihågkommet). Jag vill också att pedagogerna gör det barnen gör, ifrågasätter, problematiserar och låter kreativiteten flöda. Det är en utmaning även för en pedagogista att ställa frågor och utmana istället för att komma med fakta och döda pedagogernas kreativitet.

fredag 13 mars 2015

Heliga graal

Vad är det vi letar efter/vill se när vi tar på oss genusglasögonen?

Är det pojken som agerar/leker flickigt eller flickan som agerar/leker pojkigt?

Eller... är det barnet som agerar mänskligt och individuellt utan våra begränsningar?

torsdag 5 mars 2015

Vackert väder

- "Det var så fint väder, så vi gjorde inte det vi planerat utan tog och gick ut hela dagen."
- "Usch, jag har varit inne hela dagen, jag har inte fått vara ute nånting alls!"

Vilken barn-/kunskapssyn har vi när vi uttrycker oss på detta sätt? 
Vad tänker vi då kring barns medbestämmande?
Vad tänker vi då kring barns rätt att bestämma över sin dag?
Vilket fokus/perspektiv har vi på vår egen roll?
Hur värderar vi det som vi planerat (utifrån pedagogisk dokumentation och projekt)?

- "Det var så fina bromsbelägg, så vi satte skivbromsar istället för trumbromsar."
- "Usch, jag har fått montera dörrhandtag hela dagen, jag har inte fått montera några bromsbelägg alls idag."

En annan relaterad tanke är vad är det för verksamhet som erbjuds under utevistelsen. Ofta när jag är på förskolor så ser jag att verksamheten ute är mer dagis än förskola, mer barnpassning än genomtänkt pedagogisk verksamhet.

Pedagogklumpen är något annat som jag också ofta ser. Vad är syftet med denna? Att diskutera pedagogiska frågor? Prata om vad vi gjort i helgen/vad ska göra ikväll? Informera varandra om vad som hänt i barngruppen/något som jag funderar på kring barnen? Berätta fräckisar?

Varför är vi på förskolan och för vems skull? Vad är det som säger att vi har rätt att bryta vårt jobb för att vi jobbat så hårt tidigare i veckan/tidigare under dagen och "bara låta barnen leka fritt"? Hur många andra yrkeskategorier har den lyxen? "Jag har monterat så många dörrhandtag nu på morgonen, så nu har jag rätt att ta det lite lugnt ett tag."

Vad är utevistelsen för oss? 
Hur är den värderad? 
Vad ser vi för utvecklingsmöjligheter för barnen och verksamheten i utemiljön?
Hur ser vi på vår egna roll som pedagoger i utemiljön?
Behöver vi inte jobba heltid tillsammans med barnen trots att vi är anställda på heltid för barnen? 
Vem är det som ger oss rätten att bryta dagens planering (eller inte planera något alls) för att "bara vara, det behöver både vi och barnen nu när vi jobbat så hårt"?

Vad har barnen rätt till för verksamhet?