onsdag 28 januari 2015

Krav, tvång, makt.

Idag hade vi en träff där vi diskuterade olika dilemman som har uppstått i verksamheterna. Ett av de dilemman som diskuterades var ett femårigt barn som inte ville följa med på en planerad skogsutflykt. Efter många vändor med tankar om förberedelse och vad man kunde göra om barnet fortfarande inte ville med (samarbete med andra avdelningar) så var det en pedagog som frågade, är det så fel att någon gång ibland bestämma vad ett barn (barngruppen) ska göra? Tankarna gick lite fram och tillbaka innan en annan pedagog fällde kommentaren att barnen måste lära sig att så är det och det har vi bestämt, för hur skulle det annars gå i skolan och på högstadiet? Tänk om de börjar köra bil på vänster sida?

Då gick denna pedagogisthen verkligen igång och höll ett par minuters föreläsning, just detta att vi måste göra något för att det ska funka i skolan sedan är ett litet rött skynke för mig. Exemplet med matematik kastades tillbaka, det var ju något vi skulle satsa på i förskolan för att det gick så dåligt i skolan. Ja, fast matematik har vi ett avsnitt om i vår läroplan. Att tvinga barn att göra en viss sak därför att de 10 år senare ska rätta in sig i ett led och följa regler och lagar och förordningar och läroplaner, det har jag svårt att läsa in i läroplanen. Vi ska lägga grunden för det livslånga lärandet, men vilket lärande? Ska de lära sig att rätta in sig i ledet? Ska de lära sig att blint lyda? Ska de lära sig att inte ifrågasätta? 

Borgmästaren i Reggio Emilia sa en gång att de ville lära barnen att inte lyda (eller något sånt, rätta mig gärna om jag har fel) just därför att under fascismen i Italien så var det ingen som ifrågasatte, ingen som steg utanför ledet, ingen som tänkte varför man skulle lyda.

Tycker jag då inte att man inte får ställa några krav på barnen? Får man inte tvinga dem till en aktivitet? Får jag inte utöva min makt som pedagog?

Det korta svaret är nej. 

Vi ska ha tydliga och höga förväntningar på barnen men låga krav. Allt vi gör i förskolan måste vi kunna koppla till våra styrdokument, vi måste ha ett tydligt (och helst uttalat) syfte med varför vi gör som vi gör. Om ett barn aldrig har upplevt en aktivitet/situation tidigare så bör barnen kanske få möjlighet att exponeras för detta, men med respekt för barnet! Förberedelse och tid är A och O.

Barnen är ju faktiskt tvångsomhändertagna på våra förskoleanstalter. Det är väl ingen ettåring som sagt till sina föräldrar att, kära mor och far, jag tror att det bästa för min utveckling är att jag får börja förskolan. Föräldrarna och samhället väljer att barnen ska vara på förskolan, inte barnen.

Inom förskolan har vi inga uppnåendemål, bara strävansmål. Vi har inga tvång att barnen måste kunna si och så vid en viss ålder. Varför ska vi då tvinga barnen att göra vissa saker? Varför måste vi då utöva vår makt som pedagoger för att rätta in dem i ledet? Varför lyssnar vi inte på barnens vilja?

Vilka barn vill vi ska växa upp och lägga grunden till vårt framtida samhälle?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar